Svampinfektioner: DermatofyterInfektioner i hud, hår och naglar förorsakat av trådsvampar.
Dermatofyterna består av 3 släkten med ca 30 patogena arter:
- Trichophyton (T.)
- Microsporum (M.)
- Epidermophyton (E.)
Smittspridning sker från människa till människa (antropofil) eller från djur till människa(zoofil).
De vanligaste förekommande:
Antropofila: T. rubrum( 80%), E. floccosum, M. audouinii, T. tonsurans, T. violaceum
Zoofila: M. canis, T. mentagrophytes, T. verrucosum.
Differentialdiagnostiken är viktig med tanke på behandlingsstrategi och med tanke på smitto risk. Vid de antropofila kan små epidemier förorsakas av tinea capitis och tinea corporis bland barn på institutioner och vid de zoofila kan det innebära att både människa och djur skall behandlas.
Diagnos
Ställs på anamnes, den kliniska bilden och genom mikroskopi undersökning av svampskrap samt genom odling. Det senare är särskilt viktigt för att kunna:
- Insätta systemisk behandling
- Kunna ge längre tidsintervall med systemisk behandling vid tinea capitis samt tinea unguium (nagelsvamp)
- Ge korrekt behandling vid behandlingssvikt
Material från hår, naglar, hud lägges på objektglas och några droppar KOH (20-30%) tillsättes. Låt provet stå ca 20 minuter för hydrolys innan Du tittar i mikroskopet.
Om patienten använt lokalbehandlingspreparat är det viktigt att komma ihåg att det inte lönar sig att odla förrän efter ca 14 dagar.
Woods ljus (UV-lampa med filtrerat UV-ljus över 365n) användes för diagnostik av vissa svamparter som ger en gulgrönt fluorescens runt hår och hårfolliklar. Pityrosporum ovale kan fluorescera i gult.
I den följande texten presenteras klinik, differentialdiagnostik och allmänna riktlinjer för behandling, med fokus på tinea unguium och tinea capitis, sjukdomar som erfarenhetsmässigt ger de största behandlingsmässiga problemen.
Tinea unguium (nagelsvamp)
Subungualt, distalt/lateralt, gulaktig missfärgning, onycholys och hyperkeratos.
Vitaktiga förändringar proximalt under nageln eller ytligt på nageln. Naglen blir gul och porös och kan också smulas sönder.
T. rubrum (>90%) är det vanligaste fyndet vid odling, men även andra dermatofyter och jästsvampar kan förorsaka nagelsvamp.
OBS! Man kan inte ställa diagnosen nagelsvamp enbart kliniskt- odling måste ske!
Det finns många differential diagnoser som kan imitera nagelsvamp: nagel psoriasis, eksem, lichen planus och kroniska paronychier, trauma, läkemedel, idiopatiska nageldefekter samt vissa invärtesmedicinska sjukdomar (tex hypothyroidism, lymfödem).
Det är också så att om naglarna förändras pga dessa tillstånd så ökar risken för sekundär nagelsvamp.
Nagelsvamp tros egentligen inte läka ut spontant utan progredierar ofta långsamt om man inte behandlar.
Behandlingsindikationen är främst kosmetisk, smärtor eller funktionella besvär samt ev sekundär infektion (paronyki, erysipelas etc). Dessa tillstånd kan för riskgrupper, tex diabetiker eller patienter med nedsatt cirkulation, ha stora konsekvenser.
Det är viktigt att försäkra sig om att det finns en rimlig chans att uppnå en tillfredställande behandlingseffekt. Utläkningen är bäst hos yngre med normal nagel tillväxt (ca 1-2mm/månad) medan den är långsam eller nästan upphörd hos äldre och patienter med tex myxödem, dvs egentligen har behandlingen inte så stor effekt på den senare gruppen. Dessa faktorer gör att indikationen för behandling är varierande och individuell.
Behandlingen är vanligen systemisk och pågår under lång tid.
 |
Läs mer
|
|
Terbinafin (Lamisil R) itrakonazol (Sporanox R) och flukonazol (Diflucan R, Flukonazol R) är alla effektiva vid dermatofyt infektion i nageln, terbinafin är vanligen förstahandsmedel, de två senare, främst fluconazol, användes även vid infektion med Candida.
Fullständig klinisk utläkning med negativ odling sker hos ca 2/3 av patienterna efter rekommenderad behandling.
Kombinerad behandling, systemisk och lokalbehandling med mediciniskt nagellack (amorolfin, Loceryl R) anses förbättra behandlingsresultatet. Lokalbehandling med mediciniskt nagellack som monoterapi kan i enstaka fall prövas, vid solitärt fingernagel engagemang, ytlig onychomykos eller eventuellt vid milda, distala tånagelmykoser utan matrix engagemang. Hos patienter, som inte tillhör riskgrupperna, är systemisk behandling alltså på intet sätt nödvändigt, speciellt om man beaktar effekterna, behandlings tid, pris, potentiella biverkningar och möjlighet för interaktion med andra läkemedel. Däremot kan lokalbehandling med nedfilning, keratolytisk salva och lokalt antimykotikum naturligtvis provas. Vad gäller riskpatienter måste alltid biverkningsprofilen och eventuell interaktion med andra läkemedel övervägas.
|
Behandling
Princip:
- Systemisk behandling eventuellt i kombination med lokalbehandling.
- Lokalbehandling som monoterapi i enstaka fall vg se ovan.
- Kombinera med fotvård, genom egenvård kan patienten bli av med kliniskt angipen nagel.
Systemisk behandling
- Terbinafin (Lamisil R) T 250mg.En tablett dagligen i 6 veckor (fingernagel)och 12 veckor (tånaglar).
- Itrakonazol (Sporanox R). Kapsel 100mg. 200mg X1 i 3 månader. Vid dermatofyt infektion kan pulsbehandling ges: 200mg 2 ggr/dag i 7 dagar. Upprepas med 3 veckors behandlingsfritt intervall. Vid fingernaglar rekommenderas 2 pulsar om matrix ej engagerat eller hela nagelplattan, då rekommenderas 3 pulsar. För behandling av tånaglar rekommenderas 3 pulsar.
- Fluconazol (Diflucan R, Fluconazol R) K 50, 100, 150, 200 mg, 150-300mg /vecka i 3-6 månader (fingernagel) och 6-12 månader vid tånagel engagemang.
Lokalbehandling
Amorolfin (Loceryl R) Nagellacket appliceras 1 gång/vecka. Vanligen 6 månaders behandling för fingernaglar och 12 för tånaglar.
|
Nyhetsbrev
