Diagnoser

 

BCC är den vanligaste hudcancer formen. Livstidsrisken att få BCC för ljusa individer bedöms vara upp till 40% för män och 30% för kvinnor. Typ patienten är mellan 40 och 70 år (95%) har ljus hud och utsatts för långvarig solexponering.

 

BCC är en lågmalign, långsamt växande hud cancer som praktiskt taget aldrig metastaserar.

BCC är en tumör med ett unikt växtmönster.

 

Typiskt lokaliserade till skalpen, ansiktet, nacken, näsregionen, men kan även finnas på bål och extremiteter.

BCC är ofta 0.5-1 cm i diameter och finns oftast i de övre 2/3 av ansiktet.

I riskområden (på och omkring näsan, runt ögonen och öronen, dvs den sk H-zonen) ses dels mer aggressiv växt dels oftare recidiv.

 

     

 

Nodulära  BCC är den vanligast förekommande varianten av BCC. Typiskt är förändringen upphöjd, välavgränsad, med en vallartad kant och ev en nedsänkning centralt eller tom uleration. Kanten är gärna lite pärlemoglänsande, slät och blank med telangiectasier som ses lätt i dermatoskop.

Pigmenterade BCC kan till förväxling kliniskt te sig som maligna melanom.

Superficiella BCC kännetecknas av en ytlig växt och ter sig ofta som fjällande, makulära eller obetydligt infiltrerad förändringar med rödbrun färgton, gärna med små krustor. I allmänhet är förändringen välavgränsad, ibland med en trådsmal gänsande kant som lättare säkrar diagnosen.

Dessa förändringar kan kliniskt te sig som eksem eller psoriasis. Man finner dem oftast på kroppen och ofta flera samtidigt.

Infiltrativa BCC(morfea-formen) kännetecknas av en lite skinande ärrvävsliknande yta med telangiectasier, erosioner och små krustor. Kan te sig sclerodermilik, lite gulaktig. Fibrosen ger en fast konsistens. De anses ha ett mer aggressivt växtmönster med dålig avgränsning och pga detta större risk för recidiv. Det faktum att BCC celler kan finnas längs med hårsäcken, som lätt blir kvar vid excision gör att recidiv risken ökar.

 

Om en patient har många basaliom kan patienten ha varit utsatt för joniserande, arsenik eller ha Gorlins syndrom.

 

Ärr vävnad

Amelanotiskt melanom

Dermatofibroma sarcoma protuberans

Keratoacanthoma

SCC

 

Behandlingen beror i hög grad av var förändringen sitter och hur växtsättet är vilket gör biopsi svaret viktigt och att biopsin är tillräckligt djupt tagen.

 

BCC har generellt sätt god prognos, men trots adekvat behandling med kyrettage, diatermi eller kirurgi är det inte ovanligt att många BCC recidiverar. Behandlingen av recidiven är mer komplicerad då tumöravgränsningen kan vara svår att värdera och förloppet ibland mer aggressivt. Man skall vara särskilt uppmärksam i det sk H-området dvs centralt i ansiktet.

 

 

Inadekvat behandlade BCC innebär en betydligt ökad risk för recidiv med mer aggressivt växande basalcellscancer. Dessutom innebär ett basaliom för den enskilde individen en 30% ökad risk att få ytterligare basaliom, jämfört med övrig befolkning.

 

Det finns en viss recidiv risk, speciellt vid morfea växt, hos riskpatienter och i risk områden (H-zonen). På vissa platser rekommenderas kontroll hos familjeläkare eller där lesionen borttagits. På vissa platser följs enbart vissa patientgrupper (lokal, typ, riskpatient samt lite beroende på hur lesionen behandlats), här hänvisas till lokala tumör PM. Det är viktigt  att patienten kontrolleras för eventuella andra basaliom på kroppen, då risken finns att det skall finnas ytterligare basaliom, samt att patienten råds till egen kontroll. Patienterna skall också vara försiktiga med solning och använda solskydd.

 

 

 

1)       Mandibulära cystor

2)       Multipla BCC

3)       Skelett anomalier

4)       Intra kranaiella kalcifieringar

 

 

Patienterna överstiger som barn 97 percentilen med ett huvudomfång över 95 percentilen.

5-10% utvecklar medulloblastom.

 

Kliniskt ses små asymtomatiska pits i handflator och fotsulor.

Multipla BCC, små ibland pedunkulära och kan förväxlas med skin tags eller naevi. Ofta lokaliserade till ljusexponerade områden.

 

 

Sker i samråd med tandläkare, kardiolog, onkolog och ortoped.

Utredning med genetisk rådgivning och DNA analys möjlig.

Behandling med retinoider minskar BCC progressioonen.

 

Bazex syndrom

Arsenik exponering

Neurofibromatos

Pseudohypooarathyroidism

Cowden syndrom (multiple hamartoma syndrome)

Tuberös scleros

 

 

Näst vanligaste hudcancer typen, ca 3000 fall/år, och en ökande incidens bland de äldre. Utgår från keratinocyter på solexponerad hud eller från slemhinnans mucosa i stratum spinosum.

 

SCC är ofta associerad med kumulativ solexponering hos ljushylta personer men den  kan också uppstå sekundärt i ärr, efter kemikalie påverkan, HPV-infektioner, immunsuppression eller joniserad strålning.

 

 

   

 

Kan te sig på olika sätt.

Utvecklingsförloppet från aktiniska keratoser till SCC går via in situ förändringen, Mb Bowen. Dessa ter sig ofta som en fjällande, rodnad, i varierande grad infiltrerad, förändring. Snabb tillväxt med mm-cm (0.5-1.5cm) stora papler eller plack med hyperkeratotisk yta är karakteristiskt.

Ibland ses förändringen primärt som en nodulär tumör, ev ulcererande, men har sällan en vallartad kant som vid BCC.

 

Aktiniska keratoser

Atypical Fibroxanthoma

BCC

Keratoakantom

Pyoderma gangrenosum

Verrucae, genital

Verrucae, non-genital

 

Biopsi är nödvändigt för att få en säker diagnos och för att bestämma ev invasivitet, vilket är av betydelse för prognosen. Det finns flera histologiska varianter av SCC med olika differentieringsgrad och därmed också olika potential för metastasering.

 

Organtransplanterade patienter och andra patienter med immunsuppression bör kontrolleras oftare och under hela livet, speciellt eftersom recidivrisken i denna grupp är markant ökad.

 

Behandling av SCC beror på flera olika faktorer. Ofta kirurgisk excision, där ibland hudtransplantation kan bli nödvändigt för att ge radikalitet. Strålbehandling och kemoterapi kan ibland bli aktuellt. Patienterna följes efter lokala riktlinjer.

 

 

 

 

Kutana metastaser från tumörer utgångna från andra organ än huden ses sällan i primärvården, men kan ses vid

t ex vid  bröstcancer, ventrikelcancer, lungcancer och njurcancer. Cancer formerna med störst potential för kutana metastaser är maligna melanom (45% av de kutana metastaserna), C mammae(30%), samt vid cancerformer utgångna från näsa-munhåla-svalg.

Maligna tumörer kan metastasera både via lymfsystemet och via blodet (hematogen spridning).

Kutana metastaser kan komma år efter primär diagnosen men kan också ses samtidigt med att modertumören diagnostiseras.

Mortaliteten är hög för patienter med kutana metastaer även om avancerad kemoterapi har ökat överlevnaden betydligt.

Kutana metastaser hos barn är extremt sällsynt, men finns beskrivet i samband med rhabdomyosarkom, leukemi och neuroblastom.

 

Nodulära snabbt växande, ofta asymtomatiska tumörer av olika storlek. Kan vara belägna överallt på kroppen men vanligen i anatomisk närhet till primär tumören. Kutana metastaser lokaliserade periumbilicalt är kan ses vid cancer ventriculi. Maligna melanom metastaserar beroende på primärtumören, ofta på bål och armar hos män och ben hos kvinnor.

 

    

 

Inflammatoriska svar runt den kutana metastasen kan ses med cellulit liknande bild (erysipeloid carcinomatos) och kutana peau dórange liknande förändringar.

Mb Paget kan vara en eksemlikande markör för intraduktal ca mammae.

 

Biopsi. Histologiskt kan metastaserna te sig mer anaplastiska och lågdifferentierade jämfört med primär tumören.

MR-, CT-, PET- och ultraljudsundersökning samt ibland analys av tumörmarkörer.

 

Kurativ behandling är svårt vid metastaserande sjukdom. Palliativ behandling och lokal sårbehandling är ofta det enda som återstår.

Lokalbehandling med kryobehandling, PDT, röntgen och kirurgisk behandling kan användas palliativt. Intralesionel kemoterapi och interferon injektioner samt användning av systemiska retinoider är andra potentiella behandlingsmöjligheter.

 

Genomsnitts överlevnad från diagnos av kutan metastas varierar med cancer typ. Ibland kan det röra sig om många månader men ibland är förloppet mycket snabbt.