Sjukdomar i hårbotten: Håravfall
Alopecia areata
Fläckvis håravfall med en autoimmun reaktion riktad mot hårfolliklarna. Autoantigenet är troligen av keratinocyt eller melanocyt ursprung.
Hos vissa patienter föreligger en ärftlig disposition.
Sjukdomen är associerad med autoimmuna sjukdomar som thyroidit, perniciös anemi, Diabetes mellitus, vitiligo och Addisons sjukdom. Barn med Downs syndrom löper högre risk att utveckla alopecia areata. Stress tycks kunna framkalla utbrott.
Epidemiologi
Relativt vanlig sjukdom, drabbar 1-2% av befolkningen, både barn och vuxna.
Klinik
I hårbotten ses en eller flera helt hårlösa välavgränsade fläckar där huden är blank, mjuk och utan tecken på erytem. I kanten på de bara fläckarna kan man ibland se deformerade hårstrån som avsmalnar proximalt, så kallade utropstecken hår. Fläckarna växer ofta under 3-9 månader, härefter är förloppet varierande. Hos de flesta patienter ses nyväxt av hår spontant, men hos andra är tillståndet stationärt och ibland sker progress till total alopeci. Även alopeci av hår på andra delar av kroppen kan ske. Även om det sker en håråterväxt finns en risk för recidiv.
Diagnos
Klinisk diagnos. Om tveksamhet råder kan nagelfynd i form av nedsänkningar 'pits' i nageln stötta diagnosen.
Behandling
Ofta finns inga indikationer, då spontan utläkning är vanlig. De patienter som har få fläckar och där fläckarna bara funnits 6-12 månader har bäst prognos. Uttalad alopeci ,total alopeci, elller alopeci som drabbar temporal eller parietal regionen (ophiasis-typ) har sämst prognos, liksom hos barn med alopeci och samtidig atopisk dermatit. Behandlings försök med potent steroid kräm kan provas eller intralesionella steroider. UVB, ljusbehandling är ett annat alternativ, patienten måste då ofta behandlas flera månader innan man börjar se resultat. Sensibilisering med diphenylcyclopropenon kan ha effekt men behandlingen är besvärlig, risk för sensibilisering av anhöriga och personal föreligger. Denna behandling ges enbart av dermatologer.
|
Nyhetsbrev
