Huden är kroppens största organ med en yta på ca 1.8m2 och en vikt som motsvarar 16% av kroppsvikten.
Basalcellslagret består av normalt ett cellager med epitelceller med melanocyter och dendritiska celler (Langerhans celler). Langerhans celler är benmärgsderiverade och har en makrofag och antigen presenterande funktion. Cellerna är tättställda och har sin längdaxel vinkelrätt mot basalmembranet.
Stratum spinosum keratinocyterna förbinds sinsemellan med desmosomer. Här är cellerna utan specifik längdaxel.
Stratum corneum består av keratinocyter ,som förlorat sina cellkärnor, och som skiljs åt av lipider-bilden brukar liknas vid den man ser i en mur med tegelstenar och mellanliggande murbruk. Detta ger en barriär mot externa stimulii.
Stratum corneums tjocklek varierar med region. Tunnast är den på ögonlocken, tjockast i hand och fotsulor.
Den epidermala 'turnover' tiden motsvarar 60 dagar. Epidermis funktion och växt stimuleras av flera faktorer styrda av cytokiner och växtfaktorer. Aktiverade epidermala keratinocyter avger således ett stort antal cytokiner som kan modulera lymfocyt och granulocyt funktioner i ett komplext immunologiskt mönster. Störningar i detta mönster får påverkan vid en rad dermatoser.
Keratin är det strukturella huvudproteinet i epidermis. Minst 20 keratin proteiner är identifierade och de indelas i 2 huvudgrupper beroende på molekylvikt. Alla keratin proteinerna är genetiskt determinerade till olika anatomiska regioner i hud, körtlar och slemhinnor.
I den epidermo-dermala junction zonen ligger basalmembranet vilken skiljer epidermis från dermis.
Ultrastrukturellt är de basala keratinocyterna bundna till basalmembranet via hemodesmosomer associerade med tonofilament och extracellulära komponenter i lamina lucida med adhesiva egenskaper till dermis. Under lamina lucida finns lamina densa och lamina fibroreticularis med vertikalt orienterade ' anchoring filaments'.
Kollagen IV -VII som är av betydelse för adhesion finns också vid basalmembranet och i dermis.