Nyhetsbrev
PatientLĂ€kare

Teman: Ulcuc Cruris
Andra sÄrtyper Àr speciella sÄr som kan vÄlla bÄde diagnostiska och terapeutiska svÄrigheter.
 
Orsak
SÄren har olika etiologier, men ofta Àr systemsjukdom förknippat med en stor del av sÄrtyperna (t.ex. autoimmun eller metabolisk sjukdom).
 
Klicka pÄ lÀnkarna nedan och lÀs om de olika typerna av sÄr:
 
Vaskulit
 
Vaskulit kan delas in efter storleken pÄ de afficierade kÀrlen, nÀrmare bestÀmt stora kÀrl, medelstora kÀrl och smÄ kÀrl, samt efter den sÄ kallade ACR-klassificeringen
  1. Polyarteritis nodosa
  2. Churg-Strauss syndrom
  3. Wegeners granulomatos
  4. Hypersensitivitetsvaskulit
  5. Henoch-Schönleins purpura
  6. Arteritis temporalis
  7. Takayasus arterit
Vaskulit karakteriseras histologiskt av segmentell inflammation, endotelsvulst, fibrinoid nekros av kÀrlvÀggen och ett cellulÀrt infiltrat som bestÄr av neutrofila leukocyter som inehÄller fragment av nukleoli (leukocytoklasi).

Diagnostik
Diagnosen stÀlls genom:
  • Histologisk undersökning av det afficierade hudomrĂ„det
  • Grundlig klinisk och biokemisk undersökning med inriktning mot att karakterisera vaskuliten samt att pĂ„visa en eventuellt Ă„tföljande sjukdom.
Klinik
  • HudförĂ€ndringarna karakteriseras av papulösa förĂ€ndringar som inte minskar vid tryck (palpabel purpura).
  • Andra element presenterar sig som makulopapulösa utslag, urtikaria, livedo reticularis, vesikler och nekrotiska sĂ„r.
  • De kliniska förĂ€ndringarna framtrĂ€der oftast pĂ„ de nedre extremiteterna och andra dekliva omrĂ„den (fig. 2).
  • Vaskulit Ă„tföljs ofta av smĂ€rtor och ödem av de afficierade omrĂ„dena.
Figur 2. Vaskulit (ofte multipla sÄr) (Foto: K. Fogh)
 
Pyoderma gangraenosum
Pyoderma gangraenosum Àr en sÀllsynt men allvarlig form av nekrotiserande ulceration i huden, vilket kliniskt visar sig som vaskulitliknande förÀndringar.
 
Orsak
50-70 % av patienterna har en bakomliggande sjukdom som inflammatorisk tarmsjukdom, hematologisk sjukdom eller reumatoid artrit. Hos 20-30 % av patienterna förekommer patergireaktioner varvid trauma mot huden kan framkalla eller förvĂ€rra pyoderma gangraenosum.
 
Diagnostik
  1. Diagnosen stÀlls pÄ typisk klinisk presentation
  2. Eventuellt med pÄvisande av Ätföljande grundsjukdom
  3. Diagnosen kan understödjas av den histologiska undersökningen som visar neutrofil inflammation med markant vÀvnadsnekros. Man bör vara uppmÀrksam pÄ att de histologiska förÀndringarna Àr ospecifika och kan anvÀndas för att utesluta andra orsaker till sÄrbildningen.
Klinik
Pyoderma gangraenosum förkeommer i 4 kliniska former: Ulcererande, bullös, pustulös och ytligt granulomatös.
  • Pyoderma gangraenosum visar sig som svĂ„rt inflammerade, secernerande sĂ„r som stĂ„r pĂ„ en normal hudbakgrund och debuterar som en pustel pĂ„ inflammerad hud.
  • Oftast Ă€r pyoderma gangraenosum lokaliserat till skenbenet (fig. 3), men kan Ă€ven förekomma pĂ„ slemhinnor och peristomala hudomrĂ„den hos stomiopererade patienter.
Figur 3. Pyoderma gangraenosum (Foto: E. Kandborg)

Necrobiosis lipoidica
Necrobiosis lipoidica Ă€r ett kroniskt, granulomatöst tillstĂ„nd. Det finns en koppling till diabetes, men med varierande associeringsgrad mellan 14-65 %. Patienterna Ă€r i genomsnitt 30-40 Ă„r och kvoten kvinnor:mĂ€n Ă€r 3:1.
 
Klinik
  • Necrobiosis lipoidica förekommer oftast pĂ„ skenben som en gulbrun, atrofisk lesion med teleangiektasier och erytematös, lĂ€tt eleverad, aktiv randzon.
  • Ulceration förekommer i ca 1/3 av lesionerna, oftast som följd av mindre trauman.
  • Basalcellskarcinom kan ses i enstaka fall av necrobiosis lipoidica.
Histologiskt ses granulomatös inflammation och ett lymfocytÀrt infiltrat Ätföljt av nekrobios med fokal förlust av elastisk vÀvnad. Diagnosen stÀlls pÄ grundval av den kliniska presentationen och de histologiska förÀndringarna.
 
TrycksÄr/decubitus
TrycksĂ„r förekommer hos patienter med lĂ„ngvarigt tryck mot huden, sĂ€rskilt pĂ„ stĂ€llen med utskjutande ben. Även faktorer som dĂ„lig nĂ€ring, nedsatt blodförsörjning och immobilisering disponerar för trycksĂ„r. Patienter med pareser Ă€r sĂ€rskilt utsatta.
  • TrycksĂ„r Ă€r ofta tĂ€ckta av nekrotisk vĂ€vnad och risken för infektion Ă€r hög.
  • TrycksĂ„r ska i möjligaste mĂ„n förebyggas med tryckavlastning samt sĂ€kerstĂ€llande av optimal nĂ€rings- och allmĂ€ntillstĂ„nd.
  • Behandling av trycksĂ„r följer de generella sĂ„rbehandlingsprinciperna.
  • Kirurgisk behandling kan komma i frĂ„ga i form av sĂ„rrevision, delhudstransplantation eller lambĂ„plastik.
SÀllsynta, speciella sÄr
Exempel pÄ detta Àr sÄr hos patienter med sklerodermi, vissa metaboliska sjukdomar, vissa hematologiska sjukdomar, koagulopati, pannikulit samt tropiska sÄr (t.ex. leishmaniasis).