Atopiskt eksem

Kvinna 54 år

 

Jag fick diagnosen atopiskt eksem i början av juli 2007.

Jag hade då (och har fortfarande) utslag på många ställen på kroppen:

Utslaget började i september 2006 med en blåsa i det ena ögat, som behandlades med någon salva som jag fick utskrivet av min husläkare. Dock fick jag strax därefter över samma öga en liten röd fläck, som successivt bredde ut sig och blev till ett riktigt utslag.

 

Vid den tiden arbetade jag på en liten filtfabrik och då jag är allergisk mot husdammskvalster, menade min specialistläkare att för mycket damm på fabriken var orsaken till mitt utslag. I mitten av december slutade jag därför att arbeta - men utslaget kvarstod. Under vintern hade jag två månader då jag var symtomfri, men så bröt eksemet ut igen och det plågade mig kraftigt, både fysiskt och psykiskt.

 

Fysiskt plågades jag av olidlig klåda, svullnad och ömhet. Huden blev mycket öm och vätskade - särskilt när jag kliade mig på natten. Jag lärde mig därför att klippa mina naglar korta och att sova med handskar.

 

Psykiskt plågade det mig att jag skulle leva med en kropp som var så besvärande, och samtidigt var utslaget mycket synligt och gav mig en typ av uppmärksamhet som jag gärna är utan. Snart fyllde utslaget hela min vardag. Jag hade svårt att komma ut och kunde inte tänka på annat än hur förfärligt jag hade det.

 

Det var ytterligare belastning att jag ju trodde att utslaget berodde på något jag inte tålde, men att jag inte kunde ta reda på vad det var. Jag bytte sovplats/rum och vistelseort flera gånger och kontrollerade mer än normalt vad jag hade ätit (jag har födoämnesintolerans). Till sist vågade jag inte äta ute. Lika lite hjälpte det. Utslaget kom och gick, utan att jag kunde se eller känna något sammanhang med det jag gjorde.

 

Slutligen skickades jag till en hudspecialist, som konstaterade att jag lider av atopiskt eksem. Jag fick göra ett lapptest (24 olika ämnen), som skulle tala om att jag inte var allergisk mot några vanliga ämnen, och jag fick slutligen veta att sjukdomen är genetisk. Man vet inte hur den uppstår, och den kan inte botas, bara behandlas - bl.a. med kortisonsalvor.

 

Det var en hårt besked för mig. Som barn hade jag haft eksem på fingrarna (kanske var det det, som idag heter atopiskt eksem/barneksem). Den gången blev jag under flera år insmord med kortisonsalva varje vinter, och det är inte en behandling jag är förtjust i. Jag har dock några gånger varje år behandlat mitt eksem med kortisonsalva, och efter några dagar försvinner också utslaget. Dessvärre kommer det tillbaka igen när jag slutar med behandlingen.

 

Jag smörjer dessutom mitt utslag med A-DERMA (den feta varianten), och den tycker jag är bra. I perioder, när huden är mycket torr, förhindrar krämen att huden spricker.

 

Jag har dessutom börjat med en alternativ behandling, som jag just nu inte kan berätta så mycket om, då jag bara har fått den några få gånger. Men jag har fått en övning från en behandling som heter tankefältsterapi och som har hjälpt mig mycket.

 

Medan jag trycker på en bestämd punkt, säger jag till mig själv: "Även om jag har utslag, älskar och accepterar jag mig själv." Och medan jag slår på bestämda punkter säger jag: "Jag är frisk och i balans med mig själv". Den här övningen gör jag några få och upp till 10 gånger om dagen, beroende på hur ont jag har.

 

Det har varit en befrielse för mig att ge mig hän i denna övning och tanken bakom den. Med den här lilla övningen fokuserar jag på mitt friska jag (det är ju mycket som inte är fel), och det har bidragit till att förtränga utslaget från första parkett i mitt medvetande. Jag vet naturligtvis att jag fortfarande har utslag - det kan jag både märka och se - men det fyller inte längre mitt liv.